Jag börjar undra. Denhära FRA-lagen. Vad ÄR det som är så farligt med den. Dethär samhället är rätt beskedligt, trots allt. Makten här är mera svag än stark, det är till stor del det som är problemet.

Svenskar är fega, det ser man gång på gång. De vågar inte står för någonting. De vill gömma sej i buskarna & hojta.

Dessa högstämda floskler, dessa ständiga förnärmade honnörsord. Vad ÄR det man vill dölja, då, för Storebror?`

Varom handlar den egentligen, den så ytterst heliga ”integriteten”?

Är det till exempel kanske barnporrbilderna på hårddisken?

Åh, det tror jag nog, i rätt så många fall. Det har ju visat sig.

Dethära ideologiska engagemanget är fan inte hälften så tjUsigt som det utmålar sej självt, det är min åsikt!

+

Mer allmänt:

Signalspaningslagen. Jag känner inte till detaljerna. Får hålla mig till principen. Jag stödjer lagen. Den är nödvändig. Vi måste ha en förstklassig säkerhets- och underrättelsetjänst. Det är en bister nödvändighet. Den personliga integriteten får komma i andra hand.

Jag ställer inte alls upp på den våldsamma motreaktionen. Den är bara enögd. Ignorerar argumenten. Det är ansvarslöst. Det övertygar inte.

I själva verket går det inte långt nog. En effektiv underrättelse- och säkerhetstjänst, som alltså är av nöden, kräver informationsinsamlig i massiv skala. ALLT är relevant, ochb ALLT bör övervakas!

Självfallet handlar det inte blott om terrorhot. Det handlar om hot generellt.

Det finns en motsägelse i reaktionen. Dessa demokrater, som vill syna makten, vill själva osedda förbli. Vad är tanken? Varför inte ömsesidighetsglasnost?

Problemet är att reaktionen strängt taget inte bygger på en tanke överhuvud taget. Det är bara känslorna som styr.
‘
Ledarskap behövs. Folklig tanklöshet får inte styra landet.

Den blinda opinionen måste köras över av en upplyst statsledning.