Programmerad för att vara olycklig, programmerad för framgång
När allt är som bäst känns framtiden som sämst och när allt är som sämst känns framtiden som bäst. Är det inte ironiskt? Det blir en kontrasteffekt, vi tror helt enkelt eftersom jag har det så bra nu måste det bli sämre. När vi har det dåligt känner vi ”detta är värsta dagen i mitt liv” så det kan bara bli bättre.
Evolutionen har sett till att vi aldrig ska vara nöjda för blir vi nöjda så slutar vi förflytta oss, slutar vi kämpa, slutar vi utvecklas. Därför är det just det mesta missnöjda människorna som har ”lyckats”.
Människorna var inte nöjda med att bo där de bodde så de flyttade, inge blev någonsin nöjd så nu finns de människor över hela världen. Och de flyttar fortfarande.
Människorna var inte heller nöjda med hur de levde så de började utveckla redskap. De blev aldrig nöjda så nu lever vi i ett samhälle med mer redskap än någonsin och fler kommer hela tiden.
Detta är ditt arv min vän. Och du kommer aldrig kunna bli lycklig eller nöjd om du inte bestämmer dig det för det. För du är ett barn till de mest missnöjda och olyckliga djuren på jorden, du har det i dina gener.
Du kan bara finna lyckan om du letar inombords inget externt kan någonsin göra dig lycklig, inte en längre period iaf. Om du inte kan bli lycklig med det som du har i ditt liv idag kommer du aldrig kunna bli lycklig.
Om du inte förstår det här kommer du att förstöra det som är bäst i ditt liv. Eftersom när du har det som bäst ogillar framtiden som mest.
mars 9th, 2010 at 11:35 e m
(Det här är ett samlat svar på detta inlägg och några tidigare du skrivit.)
Vårt materiella tillstånd kan kanske inte ge oss lycka, men det är absolut en förutsättning.
Att säga
”Om du inte kan bli lycklig med det som du har i ditt liv idag kommer du aldrig kunna bli lycklig.”
är ju att hävda att vem som helst kan bli lycklig i vilken situation som helst. För att ta ett extremt exempel: Om jag svälter och inte är lycklig är det ju för att jag svälter, inte för att jag inte är tillräckligt bra på att vara lycklig.
Ja, konsumtionssamhället är kasst, men vi får inte glömma att det externa och materiella inte bara är prylar – det är mat, det är skydd, det är säkerhet, det är möjlighet till upplevelser etc. Det interna är möjligtvis det slutgiltigt avgörande, men internt och externt är nära sammankopplade och beror av varandra.
Den typ av immaterialistiska formuleringar du slänger dig med fungerar mest som apologi för det rådande kapitalistiska systemet. För om det externa inte spelar så stor roll, varför bry sig om världens orättvisor? Det viktiga är ju att alla finner lyckan inom sig… Eller?
Dessutom: Olyckan i västvärlden beror till hög grad på det externa. Det är ju inte så att människor här av en slump råkar bli olyckliga. Nej, vårt samhälle är snedvridet delvis på grund av kapitalismen. Jag vet att du håller med om det här, men varför säger du emot dig själv?
Det finns ingen anledning att välja mellan internt eller externt som det viktigaste. Båda är nödvändiga faktorer för att skapa lycka.
Problemet med dagens samhälle är inte att folk fokuserar för mycket på det externa, utan på att både det externa och interna fokuset är missriktat. Det externa fokuset handlar om ”hur kan jag ta mig fram” istället för ”hur kan jag förändra omvärlden”, medan det interna handlar om saker i stil med ”vad är det för fel på mig, varför kan jag inte vara lycklig när jag har det så bra” vilket bara är destruktivt då vi inte alls har det så bra.
Slutligen håller jag inte alls med om att missnöje och olycka är samma sak. Vi kan vara missnöjda, ständigt strävande efter mer, men i denna strävan finna lycka.
april 6th, 2010 at 12:00 f m
Efter att ha funnit denna blogg lade jag den direkt i favoriter.
Vem är du egentligen?
Jag har nästan exakt samma tankar och resonemang som dej du okände rebell.I hela mitt liv har jag känt att det är jag som är frisk och 9 utav 10 är störda på ett eller annat sätt.Maila mej gärna!
juni 6th, 2010 at 7:44 e m
Insikten att känslor, lyckan och livet går upp och sedan ner och sedan upp igen..och så ned..och så upp.. Det i sig, är ganska så lugnanade och ger ett visst mått av lycka. Det är livets (på denna jords) rythm, och bara att acceptera. Hoppas man att en dag skall man hitta den eviga lyckan , då kanske man blir ledsen då det inte inträffar, och tror att man har misslyckats. Men – man har inte misslyckats. Det är sant tror jag som du säger…det ÄR vårat arv att sträva..och ströva. När jag insåg det såhär på slutet av 20årsåldern.. kom jag tillfreds med att jag är människa, och inte ansvarig för mitt dna, inte ens ansvarig för mina känslor. Man behöver inte ändra på sitt ursprung. Jag är ett djur, och glad i att vara skapt som jag är. Borde inte ha något större ”ansvar” för att känna skuld för min existens än de andra djuren. Förresten… Bra det där med vegetarianism!!! Håller med. Är själv vegetarian sedan 13 år tillbaks.
juli 4th, 2010 at 4:25 e m
Jag tycker resonemanget är väldigt intressant. Till stor del stämmer detta. Människan blir aldrig nöjd, och tur är väl det (fast ändå inte).
Man kommer till den punkt där man nästan småskrattar lite för att vi människor tar oss på så stor allvar. Vi är egentligen små kolklumpar som går omkring och funderar. Sedan blir man så förbannad för att allt är så otroligt orättvist. Och det med all rätt. Hur man ska bli lycklig är en fråga som hållt mig vaken många nätter. Ska man bry sig om andra, rädda djuren, vara etisk och medveten, eller bara skita i allt och leva sitt liv. Svar två är i dagsläget fortfarande otänkbart. Jag tycker du kommer närmare gåtan och det är jättekul att se dina reflektioner. Det syns att du är en intelligent tänkare och jag gillar mycket innehållet på denna blogg. Det är inte sista gången jag sätter min fot här igen!
Kolla gärna in min blogg. Vi tänker samma i mycket. Den handlar om vägen till ett alternativ till konsumtionssamhället. Någonting som jag tror alla omedvetet är överens om.
Tack ännu en gång för en trevlig lässtund. Mvh Emil
juli 26th, 2010 at 11:53 f m
Du har så rätt numera lever jag med filosofin ”att göra det bästa av varje situation, även en dålig”. Oavsett vad som händer i livet försöker jag att alltid ha en innre harmoni.